---

Men vad det snöar då. Jag har ännu inte fått till det där julkortet som jag skrivit om hur länge som helst nu. Det är ju bara mulet och mörkt, och snön faller nästan varje dag. Idag på förmiddan var jag hem till Marie en sväng och tog först en liten kort promenad med Fhara och Ludde, sen fick också Grappa gå nästan samma slinga med Ludde. Jag tog dom en och en så att de ska få lära sig lyssna på mig och att det inte ska bli så "stökigt". Å på köpet fick jag ju lite extra motion också =D. Ja, och Marie och Ludde också då, förstås. Vi pulsade i snön upp till ett otroligt vackert litet smultronställe som kallas Majas Gälä. (På rent flomål). Väl hos Marie igen så blev jag bjuden på lunch, och hon sa till mig att Grappa gärna fick gå in i huset och bekanta sig. Jodå, det kunde hon väl få, tyckte jag, bara katten stängdes in först. Tror inte Grappa har någon som helst respekt för katter närmligen... Sagt och gjort. Thore stängdes in och virvelvinden Grappa intog huset. Virvelvind var det, ja! Shit, hon var överallt och ingenstans samtidigt. Familjens dotter Anna fick henne dock att sitta och ligga på kommando, men efter tio minuter i huset fick det allt vara nog, tyckte jag. Jag erkänner att jag var lätt svettig när jag kopplade henne och tog ut henne i bilen. Temperamentsfull, JA!! Orädd, JA!! I miljö går det liksom inte att jämföra henne med den försiktiga typen, som går omkring och undersöker lite skyggt, som en hind... Nej, en orkan är nog mer att jämföra med. Och svansen går i 120, samtidigt som den då slår omkull allt som är i dess väg. "Hon törs nog inte gå upp i trappan då hon inte är van..." hann jag inte mer än säga förrän det dundrade till och hon var på övervåningen... Stoppar ner huvvet i allehanda krukor, väskor och snor barnens leksaker. In i Lars datarum och snokar runt bland datorer som är på reparation och står som öppna skelett på golvet. Suck! Det måste vara så här småbarnsföräldrar känner sig när de kommer på besök till folk och har ett bångstyrigt och klåfingrigt barn med sig. Lätt paniska till slut.

När vi väl kom hem så fick Cragge och Våris gå en runda i skogen. Jag kastade ut en tennisboll på ett ställe i djupsnön som de jobbade aktivt för att försöka hitta i säkert tio minuter. Våris var den som "vann" och bar mycket stolt bollen hela vägen hem, utan att släppa den en enda gång. Jag hade i alla fall tagit kameran med mig den här vändan trots att det både snöade och snart skulle skymma. Bilderna blev allt annat än bra, men jag tyckte ändå när jag fixade med dem lite i Photoshop att de hade något slags "själ" i sig. De är oskarpa men det syns att det är rörelse i bilderna. Så därför valde jag ut några i alla fall som får pryda bloggen idag (och fortsätter med Jultema i bilderna =):

Väl hemma somnade flocken i husvärmen medan snön fortsatte att falla utanför:

Inatt sov jag faktiskt hyfsat bra. Jag vaknade utvilad och pigg imorse. Det var sååå skönt!! Nu hoppas jag att det ska fortsätta så. (Det var nog får-räknandet tror jag ;)

---