---

Däckad i influensa med halsont och feber sen i torsdags så har jag legat på soffan hela dagen med täcket uppdraget till hakan och telefonen bredvid mig, spänt väntande på resultat från Ras-SM där Gunnar och Gaia deltog i elitsök. Äntligen fick jag en rapport framåt eftermiddagen. De hade hamnat på pallplats, nämligen silverplatsen med certpoäng. JÄTTEGRATTIS!! Det är ju trots allt bara den 2:a elittävlingen som de gör... De har tiden för sig och Gaia är av gott virke! Nu närmast är de anmälda till tävling i slutet av september, och sen blir det en till i mitten av oktober. Gunnar har visst fått blodad tand tror jag :) Catarina och Grizzla skulle ju också ha tävlat i BSL, men fick lov att avstå då Catarina fortfarande har en fot som inte är ok efter ledbandskraschen. Nåväl, det blir ett Ras-SM nästa år också, så de får komma igen. Jag är i alla fall jättestolt och glad över framgångarna på mina avkommor!

Till Uffe & Heidi ang. asfaltspår;

Hundar som bara spårat på äng och skog i många år förstår helt enkelt inte vad de ska göra om de kommer ut på grus eller asfalt. Där promenerar man. Punkt! De har lärt sig sortera bort lukter från sådana ställen. Dessutom så är ju ofta parkeringsplatser och dylikt ganska besmittade av en massa spår och vittring. Det bästa är då att välja en plats där man vet att det inte varit så mycket annat innan. Spåret bör då få ligga till sig i minst en halvtimme, helst en timme. Ta gärna med handflatorna på marken vid startpunkten, för att få riktigt mycket vittring. Gå sedan en sträcka och lämna ibland en liten godis i spåret så att hunden förstår att han är på rätt väg. Man kan även använda förstärkning med hjälp av smeller i sprayform. En svettig T-shirt blötläggs i vatten ett tag. Sen tar man vattnet i en sprayflaska och sprayar i spåret, så att det blir extra tydliga doftmolekyler för hunden. Som föremål (apporter) i ett asfaltspår bör det inte vara något som hunden ser med ögat. Klipp då ut en liten fyrkant av exempelvis ett jeanstyg, ca 3x6 cm eller så, blöt den och lägg den platt på marken så att den sitter fast och inte blåser iväg. Blir det svårt så hjälp hunden att förstå vad den ska göra.

Borde väl berätta om det skojiga spår vi fick, jag & Grappa och Hagbard & Micke, den sista dagen. Vår instruktör Lasse försvann iväg med Lena (klubbkompis) och tisslade och tasslade :). När de kom tillbaka så fick vi bara veta att vi skulle hänga på dem med spårgrejerna. Vi kom till en backe och där fick vi intruktioner om att det varit ett misstänkt "inbrott" i sommarstugorna vid sidan av vägen. Man hade "förhört grannar" som sett "flyktbilen" stå inkörd vid en parkeringsficka. Sagt och gjort, vi skulle då sätta våra hundar på spåret/spåren och berätta så mycket som möjligt om den information vi fått från hundarna. (Märk väl att detta ställe är en grusväg som går från klubben, där massor av hundägare promenerat och rastat sina hundar hela dagen så det var verkligen smittat i allra högsta grad. )

Sagt och gjort, Hagbard gick först och fick upp ett spår som gick in till höger vid en stig mot några sommarstugor längre ner. Jag satte Grappa på ungefär samma punkt, men hon drog snabbt iväg uppför backen och målmedvetet in till vänster i buskarna, och in i en öppen gammal förrådsbyggnad. Där hittade hon en liten tyglapp, och jag kunde triumferande uppvisa "bevismaterial nr 1" :). Förrådet var en sk. "T-korsning", så spåret gick ut därifrån och vidare in mot sommarstugorna. Där var hon upp på verandan och snokade runt, innan hon satte av igen och nerför några trappor vidare mot andra uthusbyggnader. Även där nosade hon på handtag och snokade runt husgrunden innan hon bestämt drog iväg med mig ut i skogen. Och där, alldeles innan vi kom ut på vägen igen hittades "bevismaterial nr 2", en handske!

Efteråt fick vi veta om vi varit rätt ute eller inte. Jodå, hundarna var rätt. Grappa hade vid ett tillfälle vindat gruppen ute vid vägen och kom av sig en sväng, men bara lite. Annars så gjorde hon ett toppenjobb. "Tjuven" hade varit upp och känt på handtag och kollat in genom fönster. Även Hagbard hade gjort helt rätt nere vid sina stugor. Med ett litet undantag då han gick in på utedasset och kom ut med ett använt dasspapper i munnen... *Hmmm*. Spårläggarna försäkrade dock att tjuvarna INTE använt dasset... (Isch då... Äckliga hund!) Nåväl, i övrigt skötte han sig utmärkt, trots att Grappa också höglöpte.

Det var verkligen en skojig uppgift att få. Nu hoppas jag att vi - gänget som var med på lägret - ska åka ut ibland och hjälpa varann att lägga lite såna här kluriga spår. Det är ju så mycket roligare än bara de vanliga stereotypa som man brukar ägna sig åt.

---