---

Ikväll träffades vi vid klubben för spårlägrets start. Vi började med att diskutera lite kring spår och höra Lasses filosofi runt det hela. Lasse tänker ju väldigt tjänstemässigt, då han inte tävlar utan är aktiv polishundförare själv. Men att utveckla hundens kapacititet i spår oavsett hur det ser ut är ju aldrig fel. Ju mer erfarenhet hunden får med många olika typer av underlag och miljö, oavsett väder och vind, gör ju hunden bara mer självsäker i spåret och ökar koncentrationen. Hundnäsan har ju så enorm kapacitet mot vad vi normalt tror. Vi hann köra två spår redan ikväll innan mörkret tvingade in oss för lite gott fika och eftersnack.

Första spåret så ställde vi upp oss på en åker, sju stycken på en lång rad med ca 10 m mellanrum, och gick ett rakt spår på 150-200m. Därefter hämtade vi hundarna som fick vara med och varva ner tillsammans innan de släpptes på spåret. Sedan parallellspårade vi sida vid sida... Jag hade trott att detta skulle vara svårt för hundarna, men konkurrensen från de andra gjorde dem bara ivrigare och mer noggranna för att "försvara" SITT spår. Grappa spårade i kärnan hela tiden och vek bara av någon dm här och där. Slutföremålet var pipisen som hon älskar, men vi gjorde inte så himla stor affär av den eftersom hunden inte bör vara ute efter ett slutmål till varje pris när den spårar. Det gör den bara slarvig och okoncentrerad, beredd att forcera spåret för att nå slutet.

Spår nummer två ställde vi upp på andra sidan av åkern, med samma mellanrum. Där korsade vi alltså sju spår med våra hundar! Betänk också att Grappa HÖGLÖPER, tillsammans med några unga hormonstinna pojkar.
Grappa checkade av nästan alla spår, fast bara lite, men när vi kom till vårt spår så valde hon att följa med några meter innan hon vände tillbaka för att fortsätta på den inslagna vägen. Jag var mäkta imponerad över hur fint hundarna klarade även den här störningen. De tuffade på, sida vid sida, i lagom tempo med med mycket hög koncentration. Problemet är väl att man väljer att göra det för lätt för sin hund när man är ute och tränar själv. För man vill ju att det ska lyckas... Jag menar, när skulle vi ens ha drömt om idén att låta höglöpande tikar träna tillsammans med unga hormonstinna hanar..?? Aldrig skulle jag tro. Men det roliga är att de fixade det - och galant t.o.m

Imorgon så ska vi lägga asfaltspår. Det ska blir jättespännande att se hur de löser det. Och då tar jag kameran med också.

Hej så länge :)

---