---

Hela dagen har varit kvav och varm. På eftermiddagen bröt ovädret ut med mullrande åska, blixtar och störtregn. Det var inget som drog över snabbt, utan gick runt, runt i timmar. Både jag och hundarna blev trötta och tog en tupplur under det trista ovädret. Det var faktiskt väldigt mysigt att ligga under täcket medan regnet smattrade på plåttaket, åskan dundrade och blixtarna avlöste varann på den mörka himlen.

Vi har övat lite på hemläxan idag, jag och Grappa. Bl.a så har jag överraskat henne med diverse olika beteenden från min sida. Från att stå lugnt till att plötsligt explodera i vild lek t.ex Först blev hon något konfunderad över mitt märkliga beteende, men ganska snart tyckte hon att jag var omåttligt skojig och gav sig glatt in i leken. Ja, det var inte bara Grappa som uppskattade det nya sättet att busa, även jag tyckte att det var kul att testa något nytt och se hur hon reagerar på mitt annorlunda kroppspråk. Det var verkligen jättenyttigt att kliva ur den invanda och traditionella rollen en stund, men märkligt att man inte kan räkna ut något så pass enkelt själv... Jag vet inte varför man har en tendens att fastna i gamla vanliga mönster?!? Imorgon blir det till att fila på skallet om vi ska få till 40 skall till i oktober :o).

Angående kommentaren som signaturen "emma" har skrivit i förra blogginlägget, att jag verkligen verkar känna för rasen... Jo, så är det. Jag känner verkligen för rottweilern. För mig är rottweiler "the one and only" på gott och ont. Jag har tänkt på det här med att välja ras... Jag tror inte att jag valde ras egentligen, utan köpte min första rottis mer eller mindre av en slump, sen valde rasen mig och jag var fast! Jag har rottweiler för att jag älskar raskaraktären, det kraftfulla både mentalt och exteriört som bara finns hos rottweiler, och dess tendens att bli väldigt stora personligheter. Kanske för att det finns ett stråk av naturlig okuvlighet och järnvilja hos dem som jag beundrar. Jag utövar sportgrenar som passar rasen, så jag ägnar mig därför t.ex inte åt rapport som de lättare och snabbare raserna passar bättre för. Om jag däremot skulle vara en "hundsportsidiot" som bara hade hund för tävlandets skull och ville hävda mig i en speciell gren, så skulle jag se till att skaffa en ras som passar mitt syfte. Ville jag nu syssla med rapport så blev det nog en riesen, schäfer eller dobermann. För söket skulle jag välja bordercollie eller kelpie. I spår blev det nog schäfer eller kelpie (eller varför inte rottis, för de kan ju också gå väldigt bra i spår). Om jag ville syssla med svenskskydd så är ju schäfer eller malle det självklara valet, och för IPO likaså. Däremot som bevakningshund (Försvarsmaktshund) så tror jag rottweilern passar väldigt bra.

Men nu älskar jag ROTTWEILER och gör vad jag kan av de hundar och det hundmaterial jag har. Mina hundar går bra i både spår, sök och bitarbete (mot IPO), men kanske inte så bra att de kommer till SM. Så har jag ju inte det målet heller gudskelov, för då har jag ju kanske valt att byta ras. MEN, märk väl, det FINNS vissa individer av rottweilerrasen som hävdat sig bra på SM-nivå i framförallt spårgruppen. Och vår egen rottweiler-Nora har ju tävlat IPO-SM (alla raser) i ett par år. Så visst går det men man kanske bör ha lite mer tålamod bara.

Jag har många gånger funderat över vad jag skulle välja för ras om inte rottweilern fanns eller om den förbjöds, men jag vet inte... Dock finns det gånger då jag är beredd att lägga ner hela hunderiet, för det är sannerligen inte alltid så lätt, speciellt inte att vara uppfödare. Men en sak är säker: Jag älskar rottweilern för den ras den är och vill göra allt som står i min makt för att behålla de dyrbara egenskaperna som den besitter. Och sen får vi göra så gott vi kan på tävlingsarenorna, fast vi inte har en Formel 1-vovve :o).

Godnatt mina vänner!

---