---
Eller vad sägs om:

KG's Grizzla, gk IPO1 & Vinst!

KG's Daga (Carla), 1:a pris elitlydnad med 288,5 poäng & Vinst!

KG's Gullviwa (Geisha), 1:a pris lyd.klass 3 med 282,5 poäng & Vinst!

KG's Gaia, Gk högreklass sök!

STORT GRATTIS till CATARINA (Grizzla), GUNNAR HEDIN (Carla o Geisha) samt GUNNAR FORS (Gaia), för strålande prestationer idag. Jag är en mycket stolt kennelmamma :).

Här kommer ett litet bildcollage (har tyvärr inga färska bilder men dessa får duga).

Jösses vilka duktiga valpköpare. Gunnar Fors berättade att söket hade gått kanon. Gaia hittade alla figuranter, men på påviset på ett ställe snubblade Gunnar, föll (så blodvite uppstod) och tappade Gaia som sprang sista metrarna fram till figuranten själv. Då blev betyget 8,5 - 9. En förarmiss, men Gaias prestation var en 10:a. Platsliggningen full pott, och uppletandet 9 - 9. Gunnar sa sig vara så gott som säker på att ha uppflyttningen i sin hand, för Gaia går lydnaden normalt på höga poäng. Men se där hade han fel, för idag gjorde Gaia saker som hon aldrig gjort förut, vare sig på träning eller på tävling. Nollade hoppet t.ex Hon brukar ha ett kryp på en 10:a, likaså framåtsändandet är klockrent. Men nu var det 5,5 och 6 på dessa. Vi konstaterade krasst, jag och Gunnar, att det är djur vi har med att göra. Då kan allt hända. Men nästa helg är det dags igen, och DÅ ska väl uppflyttnigen till elitklassen vara i hamn hoppas jag.

Det roliga med dessa fantastiska resultat är att det är mammahund och barn som åstadkommit dem. Mamma Carla, samt Grizzla, Gaia, Geisha och sist (men inte minst) Gandalf "Stikkan" som visserligen inte tävlat, men som jag haft förmånen att se träna svenskskyddet under flera dagar! Instruktören Glenn sa idag till Erik innan de for hemåt igen, att Stikkan är en trevlig rottis med de rätta förutsättningarna för det svenska. Kul! Alla dessa kullsyskon (och även mammahund) är sunda, arbetsvilliga och trevlig rottisar som ställer upp på vad det än är man bjuder dem. Här har vi alltså sett bra resultat i vitt skilda grenar... Det är verkligen jätteroligt att ha fött upp en kull som denna. Och de fyller 3 år i juni, så de har framtiden för sig :).

Maria & Erik har ju bott här under några dagar, med dottern Saga, Stikkan och hans plastbrorsa Elmer (dvärgpincscher). Det var jättetrevligt och okomplicerat. Precis som det ska vara :). Vi har pratat hund, hund och hund, och tagit någon öl, cider och faktiskt t.o.m en liten drink... Får hoppas att de eventuella träningsplanerna går i lås så vi får träffas snart igen ;)!

Och nu ska jag kolla lite TV, innan det är sängdags och läsning av en bok som jag fått låna av Gunnel!

---

---

Idag på eftermiddagen gick sista skyddspasset. Imorgon blir det skogen och diverse aktiviteter; spår, sök eller uppletande. Glenn knöt ihop det hela med att berätta lite om sin syn på varje individ, vad de behövde fortsättningsvis i träningen o.s.v Avslutningsvis pratade han om Stikkan, som han konstaterade biter "grisa-hårt" (på skånska :), fullt och fast. Inga problem i bitarbetet över huvudtaget. "Det kan vi se på hjälpfigurantens arm..." avslutade han (medan figuranten gned sig på den märkesförsedda underarmen *hahaha*). Vilket inte är självklart på rottweilern idag, att den biter bra. Stikkans problematik ligger i korgarbetet, och där fick man fram mycket goda resultat genom att förändra hans attityd något gentemot figuranten. Nu riktade han sina stötar målmedvetet rakt emot figgens kropp, istället för som under första träningspasset, lite här och där.

Jag tycker på det hela taget att det varit några väldigt intressanta och lärorika dagar. Svenskskyddet är klart svårt att få ihop. Det är ju hela fem dicipliner jämfört med tex IPO:s tre. Och i skyddsdelen så är det fler och svårare moment, som dessutom kräver en hel del av hundens medfödda egenskapspaket, det duger inte med halvmessyrer här. I alla fall inte om man vill tävla på högsta nivå. 
Hittade också en holländartik som jag blev mycket förtjust i :). Genomtrevlig var hon, liten och smidig. Jag har ju sneglat på holländaren under många år. Det var faktiskt en av de raser jag grävde fram lite mer information om när jag var ute efter min första egna hund. Men mycket var tydligen skräp på den tiden, och är nog än idag, fast aveln tydligen styrts upp en del på senare år. Jag har dock alltid följt dem lite på avstånd, och nu fick jag chansen att se en på nära håll :) Jag blev lite smått förälskad måste jag medge...

Nejdå, ni behöver inte vara oroliga, jag överger inte mina kära s.k "fläskstövare". De ligger mig alltför varmt om hjärtat för det ;o)

Dagens bilder presenteras här:

Stikkan KAN flyga...

Hit med den, gubbjä--el!

Stikkan är inte bara extremt funktionsduglig, han är t.o.m exteriört rastypisk!

Adrenalinet på topp. Har just jagat bort en "ful gubbe"!!!

Holländartiken Qaala (som jag blev extra förtjust i :)

Schäferhanen Elex i fasttagande.

Kolla DEN blicken...

---

Det var allt för idag. Nu ska jag umgås med Erik och Maria och prata...?! HUND naturligtvis ;o).

Jag är snart tillbaka!

---

Det började på förmiddagen idag med avsök, och där har Stikkan problem med skallet. Söket är inga problem i sig, rakt och fint ut på djupet i rutan och snygga framslag samt vindar högt, men just skallmarkeringarna är hans akilleshäl... Det visar sig att också här behövs ett inslag av skärpa för att få honom att skälla bra. Jag var själv inte med ut i skogen, men fick rapporterat av Erik och Maria hur det gått när de kom tillbaka vid lunch. Jag passade istället på att umgås med mina hundar under förmiddagen så att de skulle slippa bli ensamma så länge. Maria berättade att även dvärgpinschern Elmer fått ett spår som han fixade galant :).

Efter lunch var det dags för skydd igen. Stikkan skulle jobbas mer i korg första passet, och målet för idag var att få en attitydsändring, lägga honom i en annan "känslofil" som Glenn uttryckte sig. Stikkan behöver helt enkelt bli lite förbannad för att kunna stöta riktigt bra i korgen så småningom. Och mycket riktigt, idag fick vi verkligen se hur hans attityd förändrades och han blev plötsligt "pissed off" på riktigt! Och tyngden i hur han slängde sig fram emot Glenn, som hela tiden gäckade honom genom att slinka undan, var en helt annan. Även gurglen började få en allvarston, där han spottade och fräste i korgen. Kul att se att det så smått börjar anas att det finns lite mer att plocka fram i gossen. Dock måste man som Glenn tydligt påpekade, vara väldigt försiktig när man utvecklar hundens allvarssidor på det här viset och veta vad man pysslar med. Ta ett litet, litet steg i taget, hela tiden med full kontroll. Stikkan är ju nu dock en otroligt stabil Rottweiler som sorterar rätt i alla lägen... Och det är ju faktiskt delvis därför han aldrig behöver bli riktigt arg, för han är aldrig rädd för något :) Men när passet är över så släcker han ner direkt. Inget kvarstående där inte.

Sen blev det ett bitpass med hjälpfiggen Patrik, som grinade rätt illa när Stikkan bet. Efteråt visade han märkena efter Stikkans tänder... Han hade nästan bitit igenom ärmen. Enligt Patrik biter han " ..så in i helvete hårt..", och det stämmer nog. Det rottweilern förlorar i snabbhet mot de belgiska vallhundarna tar de igen i styrka :). Nåväl, summa summarum så var Erik nöjd med dagens övningar som gått framåt.

Nu några bilder (som tyvärr var ganska dåliga i kvalité) från dagens träning:

Imorgon blir det skydd hela dagen, och jag hoppas verkligen på bättre väder och därmed bättre bilder.

Hörs imorrn, kära bloggläsare. Nu; God natt!

---

Igår var första dagen på skyddslägret här med Glenn Andersson. Lite sammanfattningsvis kan jag väl säga att det var mycket intressant, då Glenn tänker lika mycket tjänstbarhet som sport. Han var väldigt duktig på att förklara, både samtidigt som han jobbade med en hund på plan och efteråt, om VARFÖR han gör på ett visst sätt. VAD han vill ha fram för reaktion och varför den reaktionen är bra i just den situationen. Det gjorde att även vi som åhörare fick ut en massa bara genom att sitta bredvid. Han var också duktig på att individanpassa träningen tycker jag.

Stikkan fick ett par pass, och ringrostig som han är efter vintern så var det väl en del att peta i förstås. Men han biter bra och hårt. Fokus lades igår vid korgarbetet, där han haft och har, vissa problem, framförallt med att lägga ordentlig tyngd i angreppen. Glenn förklarade att "problemet" med Stikkan och många hundar som honom, som har en enorm grundtrygghet (nervfasta med mycket dådkraft) är att man får inte arga dem så lätt, kontra en hund med något "skralare" nerver och dådkraft som blir lite "ängslig" och satsar för fullt... Intressanta iakttagelser. Hur som helst så hade Glenn olika idéer och förslag på lösningar för den här typen av problem, som ska testas idag. Spännande!

Gunnar och Gunnel kom förbi på klubben en sväng. Jag fick en påse med ett par paket kaffe av dem, samt en bok att läsa. Sen kom Gunnar med ett kuvert som jag inte fick öppna förrän de åkt. När de for så öppnade jag - och herregud, vilken överraskning! Det var en gåva som fick mig tårögd och rörd över att det finns så vänliga människor! TUSEN, TUSEN TACK!!! Och tanken bakom är för mig lika värdefull som innehållet i brevet... Jag är helt överväldigad över att ha så fantastiska valpköpare tillika vänner.

Här kommer några bilder från dagens träning. Håll tillgodo, och more to come ;)

Och sen kom Kaiza-sonen Hagbard med husse och matte och tittade på en sväng... Så här fin är Hagbard, nu 10 månader gammal...

Sist, och faktiskt också minst (!) Stikkans plastbrorsa Elmer,
en cool krabat som nog trodde sig vara mycket större än han
egentligen är ;)

Återkommer med mer bilder efter dagens träning...

---