Helgen och lägret är nu över. Det blev som vanligt med Frida (Sundbergs Hundtjänst) är enormt inspirerande och just nu är jag supertaggad att fortsätta på den av Frida föreslagna linjen när det gäller mina hundar och metoder med dem.

Hundfolk är som fotografer. Det finns de som är superproffs och tar helt enormt vackra foton. De har förstås utrustning därefter och är jättenoga med detaljer som den vanliga hobbyfotografen eller "Svensson"-fotografen med kameramobilen aldrig skulle se eller ens bry sig om. Men om Svensson-fotografen bara anammar så lite som en hundradel av proffsfotografens kunnande så blir bilderna så mycket bättre med en gång. Jag skulle vilja jämföra oss, gänget på klubben i helgen, med hobbyfotografen som har relativt högklassig hobbyutrustning men gärna vill lära sig lite mer mot proffsfotografering och proffsens micropetiga sätt att se på bild. Frida är vår proffsfotograf. Hon gör i princip inget fel och tänker på ALLT. Det kan man verkligen se av resultatet på hennes egna hundar. En naturbegåvning i hunddressyr helt enkelt. "Vi andra" är relativt duktiga hundmänniskor men kan aldrig få den fingertoppskänslan för hund som Frida har. Och vi nöjer vi oss med mindre också, MEN vill hela tiden lära mer och nå en nivå högre... Om vi anammar en tiondel av vad Frida säger åt oss att göra, så blir resultatet genast bättre. Så perfekt som proffs-Frida har sitt hundägande får vi det aldrig, för det skulle betyda att vi fick ändra både livsstil och personlighet, och personligeheten är i princip omöjlig att ändra på en människa. Man är den man är men man kan lära sig bli bättre, dock aldrig bli någon annan.

Nu kan jag ju bara tala för mig själv, men jag känner att skulle jag ge mig 17 på att ända vissa vanor och bli bara aldrig så lite mer skärpt och konsekvent i vissa situationer så skulle det leda till en avsevärd förbättring av vissa "felbeteenden" hos mina hundar. Eller felbeteenden är ett dumt uttryck. Beteenden mindre önskvärda av mig kan man istället säga. För i hundens värld är det ju egentligen inget fel de gör. Alla beteenden är ett uttryck för en känsla just då. Alltså; Mitt jobb som dressör och hundägare är att försätta min hund i just den känsla som utlöser det beteende jag vill åt... Enkelt, men inte lätt ;o)

Lördag morgon var jag på plats på klubben för att förbereda frukost; mackor och kaffe. Vi började nämligen med teori och presentation innan vi gick ut på plan för att se Frida demonstrera lite med sin schäfervalp Nord. Sen gicks ekipagen genom, ett och ett. Jag hade Grappa och fick instruktioner om att sätta mer gränser och vara tydligare mot henne. Anledningen till att jag "släppt upp henne" lite väl mycket är att jag inte ville fördärva något av hennes självförtroende i uppväxten. Dock har detta nu medfört att hon har mycket annat för sig när vi är ute och försöker få något gjort, och jag har i förlängningen såldedes blivit  mindre värd för henne... Striktare regler helt enkelt, men dock fortsätta höja henne i kampen. Korta pass så att hon inte hinner tröttna och hitta på andra skojsiga saker att göra. Måste erkänna att Grappa var rätt trumpen på mig på kvällen när vi kom hem. Hon tittade på mig under lugg och var sur. Det kan även ha haft sin förklaring i att hon under natten sen blev magsjuk, TYVÄRR, för dagen efter kunde jag såklart inte ta med henne. :o( 

Fhara fick istället följa med mig på söndagen. Trött som sjutton var jag på klubben precis klockan nio, men vi var väldigt få ekipage så det gjorde inte så mycket att jag var lite sen med morgonfikat. Jag hade under natten fått springa ut med Grappa ca 1 gång i timmen... Stackar'n hade både diarré och kräkningar. Jag började ute med Fhara och med henne ville jag få bort lite av den stress som hon har inneboende. Sen skulle vi titta lite på hennes ganska starkt uttalade skärpebit också. Tvärtom mot vad de flesta tänker när man har ett beteende som man vill "bli av med" så är det inte förbud som Frida förespråkar, utan att ge hunden utlopp för det den egenskapsmässigt besitter. D.v.s, har du en hund med hög jaktlust, ge den utlopp för sin jaktlust istället för att lägga lock på den. MEN, detta ska dock ske under kontrollerade former. Det är där svårigheten kommer in. Kan man inte kontrollera hundens lust så kokar den förmodligen över hejvilt, precis som den så småningom kommer att göra om man lägger lock på den. Trixigt det där... Med Fhara fick jag tipset att ge henne utlopp för sin skärpa genom vissa övningar, och jag fick även mycket matnyttiga tips om hur jag ska försätta henne på den energinivå som är lämpligast för tillfället... Vi fick till det ganska bra på slutet tycker jag, även om jag som förare var väldigt ovan att använda mig av mina "nya verktyg". Men det kommer nog att ge sig med lite träning. Det kändes t.o.m som det inte är helt omöjligt att komma ut och tävla med Fhara inom en överskådlig framtid.

Jag fick ju också träffa Hagbard och Greta från min uppfödning. Det var väldigt trevligt att se! Hagbard hade ju blivit stora pojken och har en förighet som få. Den hunden kommer att gå långt med lite träning... Känns så stabil och balanserad i alla avseenden. Greta går verkligen från klarhet till klarhet. Jag gillar den hunden skarpt. Även om hon faktiskt inte är den klassiska rottisen med sitt explosiva men samtidigt mjuka temperament och sin aldrig sinande arbetsvilja. För trots att Greta blir korrigerad så behöver man bara använda sig av ett ord för att få henne med på noterna till 100 procent igen. Potentialen på den hunden som ren tävlingshund är enorm! Och jag vet att bara Malin hittar rätt läge på Gretas gaspedal så kommer de att klättra i klasserna snabbt! Dock fick vi fram några riktigt rottislika, coola mornanden och ruskanden hos Greta, som tyckte att hon var ballaste bruden i sta'n ibland... *Hahaha*

Jag tror att även Malins kompis Fran med sina labbar hade mycket med sig hem att tänka på. Fran har två helt olika labbebrudar, en brun och en svart. Och de är lika olika inuti som utanpå...

När vi satt och diskuterade vid kaffet på söndageftermiddagen var vi alla överens om att vi ville träna igen för Frida om ett par månader, men då ta två dagar med bitarbete. Det är fascinerande och höjer hundarnas motivation enormt! Dessutom besitter Frida även mycket stor kunskap här. Fast Frida är uppbokad alla helger fram till november, så vi får helt enkelt ta det under ett par veckordagar i maj/juni någon gång. Jag ser redan fram emot det :o) Och nu väntar jag bara spänt på att Malin ska få tid att kolla igenom och redigera alla kort som blev tagna under helgen... Tills dess får ni bloggläsare nöja er med texten :o)