Det gör ju det, konstigt nog. Går vidare alltså. Men med en bitter sorg som hänger med någonstans bakom kulisserna hela tiden. Igår var jag och åt julbord med Jon och Nadine. Det var jättegott och jättetrevligt, men så fort jag kommer hem lägger sig de tunga känslorna över mig igen, som en våt filt. Och jag får skuldkänslor som går ut på en middag när min älskade Kaiza-flicka så trgagiskt nog just gått bort... Men inget blir ju faktiskt bättre eller annorlunda över att jag sitter hemma och grämer mig, snarare sämre...

Idag hade vi bestämt oss för att träna sök. Vi var ett tappert gäng på fyra stycken som träffades vid klubben för gemensam färd ut i skogen. Dagen var oerhört vacker med ca 10 minusgrader och träden kädda med centimetertjock frost. Det gick riktigt bra för de äldre och erfarnare hundarna Grizzla och Axxa. Roligt att se hur de utvecklats på kort tid. Våra ungdomar; Grappa-rottisfröken och Esse-riesenslyngel tar sig också, men är båda i en ålder då yttre störningar lätt får fäste. Grappa löper för första gången och förstår nog inte riktigt vad det är som händer med kroppen. Esse har just lärt sig lyfta på benet och tycker nog att han är en sjutusan till karl :) Summan av kardemumman så var nog alla rätt så nöjda när vi i skymningstimmen for hemåt, inte minst med Catarinas saffransbullar med gräddfyllning inköpta på Vansbro Konditori. De slog nästan allt! :) Och sen att Lill-bebis Liza var med då förstås, så jag fick lite valpgos. Guuud så söt hon är!

Här sitter vi och diskuterar innan vi kör igång. Notera Lill-bebis Liza i Catarinas knä.

På väg hem så var jag tvungen att stanna till och ta en bild på den otroligt vackra vinterhimlen. Det var ett förunderligt ljus, nästan som himlen brann. Jag älskar att ta kort på vackra himlar, och på vintern kan man få många bra bilder. Just den här tycker jag var så fin så den får symbolisera hur jag vill beskriva en hundsjäl; Ren och underbart vacker!

 

Annelie

21 december 2007 08:51

Klart du inte ska ha skuldkänslor men jag förstår så väl känslan, kände exakt likadant när jag tog hem Tigra efter att Engla gick bort. och klumpen imagen finns nog alltid där när man tänker på det som hänt.

Guu så söt lilla Liza är. Här hemma har vi påbörjat projektet massera (och nu i helgen åker nog tejpen fram) det är fullt ös konstant.

ta hand om dig
kramar

http://www.tigra.se

 

jannicke

21 december 2007 19:42

Nej vi tror inte det är sant.....tårarna rinner det finns inget värre än när en hund dör.Vi känner så för dig Lotta och tänker på dig
Kramar från jannicke ,Micke och Strega

 

Elisabeth o Greta

21 december 2007 21:02

Livet går vidare, men det blir aldrig mer detsamma.
Jag hade hoppats på att Kaiza skulle bli bra igen. Tänker på dig.

 

Karin

21 december 2007 21:38

Jag vill självklart passa på att önska en GOD JUL tillbaka, fast jag får en känsla av maktlöshet för jag vet ju vad du allra helst ville. Jag hoppas att du finner tröst i Kaizas små valpar och de andra rottisarna i familjen.
Även jag har fått ta det oerhört tunga beslutet att ta bort en hund, inte på grund av fysisk sjukdom, men väl en psykisk sådan. Sorgen går i vågor fortfarande, trots att det är flera år sedan. Dirke må vara hur underbar som helst. Men Elo har en enorm plats hos både mig och Morgan som ingen annan kan ersätta. Bara lindra sorgen lite.
Sen vill jag även påpeka att nätterna i Dala-Floda var bland de vackraste jag varit med om. Himlen brann verkligen och jag har faktiskt ett fotografi på hemsidan där himlen är otroligt vacker.

http://www.bengalning.net

 

Ullis

21 december 2007 21:59

Man känner själv vad som läker såren bäst, för vissa behövs tid på egen hand men de flesta behöver umgänge, stöd och närhet innan den värsta chocken har lagt sig och man känner att man kan gå vidare. Att du vill ut och göra annat än att sitta hemma är ju helt naturligt och säkerligen det bästa för just dig, det ska du aldrig känna skuld eller be om ursäkt för!
Jag har precis gått kurs där krishantering var en stor del, så jag "vet" ;)
Roligt att ni haft en bra dag i skogen, önksr att vi hade lika mycket snö här nere så man kunde få lite julstämning. Asfalt rimmar liksom lite illa med tomtens släde... ;)
Stora kramar!

http://www.teamrottweiler.se

 

Alexander

21 december 2007 23:14

Hej Lotta.
Jag känner för dig, det är fruktansvärt. Min Rottis Cilla som blev 6 år dog i exakt samma sjukdom för 5 dagar sedan på djursjukhuset i Helsingborg. Jag hade aldrig haft någon hund tidigare hade hört att denna ras ej var bra utan bara farlig. Fick mycket kommentarer som hur ska du kunna uppfostra en Rottis som aldrig haft hund förut. Hur som helst fick jag den underbaraste varelse man kan tänka sig. Alltid snar till lek lydde blint och älskade att busa. Ja Lotta det är inte rättvist alla ggr. det gör ont och dessa svängningar mellan hopp och förtvivlan är mer än man klarar av.
Ville bara skriva att jag vet hur det känns.
Hälsningar Alexander.

http://www.dolling.se

 

Soffie

22 december 2007 16:17

Livet maste ga vidare....aven om man ibland bara vill grava ner sig....men lat sorgen ha sin stund....

 

Erika i Sundsvall

23 december 2007 07:59

Det ska gudarna veta att jag känner med dig ... Har fällt många tårar när jag läst om Kaizas sista tid.
Hoppas att du får en underbar jul!
Kramar från norr :D

http://www.blogtown.se/blog.php?id=gika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

--- Känns som bloggen kanske börjar bli lite onödig? Jag skriver ju nästan aldrig numera. Det som man förmedlar på nätet förmedlas ju nästan uteslutande via fb idag. Jawell (eller ska jag säga "jawhoul"??   ), vi får väl se hur det blir framöver   ...

--- Häromdagen ute på promenaden med vovvarna så kom jag att fundera över hur olika individer de är egentligen. Jag körde flera omgångar och Cragge & Våris gick tillsammans första vändan. De travar på framför mig på vägen, lugnt och sansat och stan...

--- Har vårkänslor i kroppen. Det liksom spritter till av förtjusning då och då, och karaktäriseras som vanligt av att jag vill mycket, väldigt mycket. Mer än jag hinner t.o.m.   . Vi är redan i mitten av mars och det droppar, risslar och porlar av...

--- HÄRLIGT! Det var plusgrader och takdropp ända till kvällningen. T.o.m. vägarna hade torkat upp lite och asfalten syns här och där. Jag hoppas verkligen att snön snart är borta så vi kan börja spåra igen.   I helgen gjorde Gunnar & Gunilla e...

--- Måndag och äntligen den första dagen i vårmånaden mars. Även om det inte ser ut så därute med snön som virvlar och yr, men någon gång måste det ju ta slut menar jag...   I helgen har vi haft IPO-workshop med Trond O. Johansen från Norge. So...