Så har vi då redan kommit till 13 december, självaste Luciadagen, och Kaiza har redan varit inlagd på djursjukhuset i över en vecka. Idag var det tyvärr dystra nyheter igen :(. Blodvärdet var nere i 33. Så veterinären var inte särskilt hoppfull, och sa att hon kände samma maktlöshet som jag. Just denna veterinär verkar ha tagit Kaiza till sitt hjärta, för hon vill verkligen rädda henne. Hon berättade att hon efter den lediga onsdagen rusat in på jobbet i morse och var så glad över att blodvärdet varit ganska bra igår. När hon fick labbsvaret på dagens så var det med tungt hjärta hon ringde och meddelade mig. Idag kontaktade hon också kollegor på Ulltuna och Strömsholm. På Strömsholm hade hon turen att få prata med deras blodexpert som var tillfälligt inne på besök under sin barnledighet. Han sa att det ibland kunde ta tid för medicinen att börja verka, och att det även kunde gå ner så här efter en transfusion. Veterinären frågade mig också om hon fått i sig stora mängder gul lök (som bekant är giftigt för hundar), men jag kan inte tänka mig att hon skulle ha hittat något sådant någonstans utan att jag märkt det. Jag frågade i min tur om förgiftning, exepelvis råttgift, och ja - det kan möjligen vara en orsak, men inte särskilt trolig den heller. Långsökt, för hur skulle hon ha fått tag i det? Mina tankar vänds ut och in i jakten på en orsak. Finns det människor som är så elaka så att de skulle kunna förgifta en hund? Ja, naturligtvis finns dom, men är inte många. Och jag känner ingen som är så sjuk att man skulle kunna göra något sådant... Men tänk om..?? Tänk om någon galning retat sig på att dom skäller ibland eller så. Man vet ju aldrig.

I alla fall var det meningen att Kaiza kanske skulle förflyttas till Strömsholm eller Ulltuna idag. Men efter samtalet på e.m med behandlande vet. så bestämde jag att hon får stanna i Falun. Det är jobbigt i sig att bli förflyttad och hon börjar bli tagen av sjukdomen nu. Idag fick hon syrgas. Och enligt Strömsholm så kan de i dagsläget inte göra mer än Falun. Prover ska tas idag på blödningsbenägenhet, utifall att det är förgiftning som det gäller. Mer kan man inte göra någon annanstans heller. Helst vill man gå ner med en kamera i mage och tarm, men det krävs att hon sövs och det klarar hon inte nu med sina låga värden.

Jag frågade efter prognosen, men vet. ville inte riktigt svara. Självklart ser det inte ljust ut för min flicka. Hon fick blod idag igen. Hoppas att det ger henne lite mer energi tills de nya proverna är klara. Det fanns visserligen någon histora om en chihuahua som legat på Hb 22 under två veckors tid, och som mirakulöst repade sig och blev helt frisk. Men ofta händer det inte... Min försäkring håller också på att nå taket, så vet frågade om jag ville fortsätta. Självklart vill jag det. Jag är utfattig och pank redan, men jag har hellre ett rent samvete och skulder på banken än tvärtom. Finns det minsta hopp för min Kaiza så ska hon få den chansen. Det är hon värd. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag satt och visste att jag avlivat henne för att försäkringen inte täckte allt. Blir det så ändå, att hon inte klarar sig så är det så. Pengar kan man få mer av, men inte nya Kaizor.

Jag hoppas så att jag snart får skriva om trevliga nyheter här på bloggen. Det här är ju bara tragiskt...